Jag har knyckt citatet från Christer Olsson, en begåvad och entusiastisk ledarskapsutvecklare och föredragshållare.
Och meningen är slagfärdig. Den beskriver baksidan med att vara allt för hänsynsfull i min kommunikation till min omgivning, att jag faktiskt förminskar motparten när jag visar för mycket hänsyn. Jag säger i ord och handling att ”du kommer nog inte kunna hanterar situationen, så jag gör det lite lättare för dig”.
Vad får mig att ta mig den rätten? Att i förtid utgå från att personen inte kommer att kunna leva upp till de förväntningar som ställs, så jag visar hänsyn och gör situationen lite mindre obekväm, lite mindre kravfull för den andre. Eller är det helt enkelt så att jag gör det lätt för mig själv, att jag inte orkar möta och stå kvar om motparten skulle vilja eller behöva yttra eller visa sina känslor.
Som ledare/chef eller medarbetare är det här beteendet förödande. Det skapar bara dålig självkänsla – hos oss själva och motparten. Att ha höga förväntningar på sina medarbetare skapar tillit, förtroende och en väldigt effektiv grupp.
Jag tror mig veta att enda sättet att växa som människa på riktigt är att anta utmaningar, att så ofta du får tillfälle gå utanför din komfort zon. Ett annat sätt att se på det är att känna att man är viktig för uppdraget, att det man bidrar med gör skillnad och blir en del av det stora hela.
Du kanske själv har något minne från någon lärare, farmor eller chef som har trott på dig mycket mer än du själv gjort. Som har sett potentialen, som har vetat att, bara genom att ta den där risken, så har du växt långt innan du faktiskt lyckats med själva resultatet. Då kan du säkert också minnas respekten du känt efteråt för dig själv och den här personen som med sin klokhet och integritet förde över sitt mod till dig.
I somras unnade jag mig att återigen läsa boken ”Riv pyramiderna” av Janne Carlzon. I ett av de första kapitlen berättar han om hur det gick till när han rekryterades från Fritidsresor till Linjeflyg. Ett i hans tycke ett ganska grått och tråkigt företag.
Först hade styrelseordföranden på Linjeflyg kontaktat honom då han trodde att han skulle passa perfekt för jobbet, han sålde in jobbet som hyggligt betalt och ganska bekymmersfritt. Janne tackade nej två gånger, varpå den legendariske tidigare VDn för Asea och SAS, Curt Nicolin, kontaktade Janne Carlzon (på styrelseordförandens uppdrag) i ett 3:e försök. Han beskrev jobbet helt annorlunda. Han förklarade frankt at det var ganska illa ställt med bolaget, och att han hoppades att just Janne skulle kunna rädda det. Det tog skruv, Janne tackade ja. Han berättar också att han sov ett helt dygn efter det mötet – så utmattad var han efter anspänningen i diskussionerna med Curt.
Vi människor mår bra av att bli betrodda, att få betyda något, att känna att vi verkligen bidrar. Vi mår alla bra av bli tagna på allvar. Så sluta vara hänsynslös genom att vara hänsynsfull i fel situationer…